I väntans tider

Shitshitshit, vad jag kommer på mig själv alltmer med att gå och längta efter Py’s livealbum (”Stad i ljus – sånger från jorden till himmelen”). Den verkar vara på G att ges ut väldigt snart och jag känner stor glädje och spänning inför det. Skälen är flera:

• Varje gång hon levererar något man inte hört förut är, för mig, magisk. Elektrisk. Tid och rum bara stannar. Det är vansinnigt.

• Vissa grejer som hon skrivit till andra, men aldrig givit ut i eget namn tidigare på skiva, kommer att finnas med. Som ”Gabriellas sång” och ”Stad i ljus”.
  Jag har alltid tyckt (något egoistiskt, haha) att det var förargligt att dendär Körberg lyckades tillfriskna så pass att han, trots allt, klarade av att gå upp och ställa sig och sjunga den sistnämnda i ESC dendär gången för 20 år sen istället för att hon själv fick bli tvungen att gå in i hans ställe. ”Stad i ljus” känns så Py. Det går liksom inte att ta miste på, på något som helst sätt, från vem den kommer. Därför kan man bara inte komma ifrån att det känns oerhört roligt och intressant att hon själv kommer bjuda på den som ett av spåren. Jag förnimmer redan något av ett hallelujamoment hemma i mitt vardagsrum då cd’n väl sitter i.

• När det, allmänt, gäller hennes förhållande till musiken känns det rakt av bara så förbaskat starkt, genuint och äkta att man blir uppåt bara av det och denhär skivan blir nog inget undantag. Musik får ju gärna komma från dom som brinner för den så pass att gnistor också hamnar på mottagarna. Det gör då i alla fall inte upplevelsen mindre direkt, för den som lyssnar.

• Det är en l i v e s k i v a. Förstå..! Jag menar, det var 25 år sen sist. 25 år!!! - Bara en sån sak.

----------
Andra bloggar om: Py Bäckman, Stad i ljus – sånger från jorden till himmelen, livealbum, skivsläpp